”Drawing is the root of everything”
(Van Gogh)
Anledningen till att just dessa teckningar är så viktiga här och nu
är inte att jag vill visa upp Helmut Schmidt i den här bloggen.
Eller Peter Lustig.
Anledningen är istället att vissa figurer i det här landet ska förstå
att jag behöver ungefär 10–15 minuter för en sådan teckning,
till exempel medan jag sitter på en bar i Berlin-Mitte,
och
att jag med sådana teckningar i Berlin
i vissa barer kan betala min ölunderläggsräkning.
Jag menar: jag kan det — för att jag kan det.
Jag kan i Berlin, med hastigt nedklottrade skisser, gå ut och supa
samtidigt som jag — som 100% sanktionerad ”vägrare” — är helt pank.
Och ändå bjuda en britt och en australier på en drink…
Kan du det också?
Säg något då. Förklara dig offentligt,
du fräcke, kokssniffande dumtysk med ditt lilla idiotämbete.
Och nu sitter säkert den tyskdumma ämbetsrums-häxan
och rabblar i 20 år framåt något om ”svår alkoholism” —
chansen att förstöra även min välförtjänta after-work-öl är identifierad —
och detta ryktsmutsande förtalsdravel
(typ: ”självförverkligande på statens bekostnad”, och så vidare)
vandrande martyriskt upp för de institutionella hierarkierna
i ”kulturmetropolen Berlin”:
Hela vägen upp till regerande borgmästaren (CDU),
som tyvärr för tillfället inte kan sätta dissidenter, undermänniskor,
studerat slödder som mig i isoleringscell i Bautzen i flera veckor,
varför han istället föreslår något med ”svälta ut”, ”packet”, ”svälta ut”,
— precis dagarna före jul —
och därmed är vi tillbaka vid det här inlägget…
Ni trycker alltså ert färgglada papper, okej, men jag betalar med original. Ja?
Hur det än blir — notan kommer. Jag lovar.
