Dr. Markus Krall
@Markus_Krall)
13 aug
Varför ska ”kulturskapare” över huvud taget få skattepengar? Det är mig helt likgiltigt från vilket håll – de ska klara sig på marknaden och göra sådant som någon frivilligt betalar för. Klart slut.
“Si non in nugis publicis sermonem profudisses,
peritus rei oeconomicae mansisses.” ¹
Färdigt.
Dr. Markus Krall, den självutnämnde experten på exakt allt –
naturligtvis också på konst. Och marknaden. Har talat.
Detta är säkerligen den 602:a banalradikala föreläsningen av detta slag som jag tvingats ta del av sedan jag började arbeta professionellt.
Men detta märkliga, maktpolitiskt-konsthegemoniska, tvångsneurotiskt-megalomaniska uttalande från ännu en tysk ”estetisk icke-görare” (FN)
ska denna gång inte lämnas oemotsagt.
För vad kung Dr. Markus Krall i grunden vill säga här – som hundratals före honom – är följande:
Att han, högvärdighet, social-media-influencer, guldhandlare, ”evig bankman” –
alltså den påstådda kungen ”kunden” över alla arbetsovilliga, brödlösa, asociala och ekonomiskt fördumade, vänstergrön-förpestade wannabe-konstnärer –
är den som i slutändan avgör vad som är konst och vem som är konstnär.
Detta utan att själv någonsin lyfta ett finger, ta en risk eller investera en enda cent i konstnärlig produktion.
Han viftar helt enkelt – oombedd – med en Degussa-guldtacka framför näsan på dem som sysslar med helt andra saker,
för att sedan, som så många före honom, meddela ”konstnären” att
om ingen (framför allt ingen före detta bankman) köper dessa mödosamma kladd,
då måste herr konstnär helt enkelt göra något annat.
Så. Wow. Nu har herr Krall återigen förklarat allt.
Så här fungerar världen. Punkt.
Men detta är, för 602:a gången, egentligen inte tänkt som ett diskussionsinlägg.
För ett fräckt ”men” är här naturligtvis inte tillåtet.
Särskilt inte när det gäller konst.
Och absolut inte från misslyckade konstnärer. Snälla nån.
Det är så, för Krall säger att det är så.
Allmängiltigt. Färdigt.
MEN:
Problemet med dessa marknadsbanala, konsthegemoniska och vida spridda maktpolitiska missförstånd är följande:
Alla premisser i vår pratsamme Twitter-filisters resonemang är från grunden fel.
Jag tillåter mig att förklara.
1.
Okej – och detta är kanske extremt svårt att förmedla till någon som Dr. Markus Krall, mitt i sin självcentrerade vanföreställning –
men värdet av dessa krallska, marknadsradikala konstuttalanden kan faktiskt beräknas matematiskt.
Föreställ er följande:
Ni skapar, på egen bekostnad, säg 12 oljemålningar per år.
De står okända, ofotograferade i er ateljé.
Var tredje dag kommer någon besserwissrig tysk förbi och förklarar oombedd att vi lever i en marknadsekonomi och att ni, som ”konstnär”,
måste göra något annat om ingen köper era målningar.
Den avgörande punkten ur konstnärens perspektiv är dock denna:
I exakt samma ögonblick köper 84 miljoner tyskar inte heller en enda målning av mig –
framför allt eftersom de inte ens känner till att dessa verk existerar.
Ert självbelåtna, kungligt-kundlika omdöme om konst har alltså ett värde av cirka 1/84 miljon.
Eller uttryckt ännu tydligare:
Värdet av er personliga åsikt om samtida levande konst i Tyskland tenderar, ur konstnärens perspektiv, mot noll.
Jag kan gärna räkna kvoten även för Europa
(med tanke på förfrågningar från London, Paris, Barcelona, München och Polen).
2.
Dessutom finns ytterligare problem, herr Dr. Krall:
För det första ställer jag inte längre ut i Tyskland – inte heller i Schweiz – trots konkreta förfrågningar.
För det andra har jag inga kontraktuella skyldigheter gentemot er.
Och för övrigt: jag vill inte göra affärer med er.
Ni är varken min kund, min kung –
och jag är er ingenting skyldig.
Reglerna från ett tvångsarbetsläger –
”arbeta annars svälter du” –
är inte marknadsekonomi utan maktutövning.
Fri konst i ett fritt land fungerar inte så.
3.
Märkligt nog finns det i Tysklands större städer statligt finansierade konsthögskolor.
De kostar pengar, herr Krall.
Har ni någonsin funderat på varför en stad som Berlin gör detta?
Kanske för att en stad som lever av turism behöver mer än klubbar –
den behöver också konstnärer i nationella ligan,
verk som människor från hela världen reser för att se.
Detta fungerar endast med utbildning, erfarenhet och frihet.
4.
Ni har valt Schweiz. Jag London.
Vi får se hur klokt det var.
Guldsystem kommer och går.
Konst består.
Not
Monetära system kommer och går – konsten består.
Hasta la vista!
¹ “Om du inte hade slösat bort dina ord på offentliga trivialiteter, hade du förblivit en expert i ekonomi.”
— Albertus Lascaux (2025), satirisk kommentar mot M. Krall